SVERIGES ELEKTRIFIERING

– grunden för vårt moderna samhälle

I Sverige är 1800-talet industrialiseringens tid. Många nya saker förändrar samhället, men inget så mycket som elektriciteten. På 1900-talet når elektriciteten in i hemmen. Man skaffar sig elektriska apparater vilka banar vägen för vår tids  informations samhälle.

Svenskarnas första kontakt med elektriciteten

I nästan 150 år har folket  i Sverige haft möjlighet till att beskåda elektriskt ljus. Det var till att framställa ljus som elektriciteten fick sitt första användnings område. Under hela 1800-talet var det praktiskt taget det enda man använde elen till i Sverige.  När det elektriska ljuset kom hade det under 1800-talets första hälft kommit två andra revolutionerande tekniker inom detta område. Både gasljuset och fotoskenlampan var vid denna tid  nymodigheter.

Till en början handlade det om ljusanordningar som lystes upp av den tidens primitiva batterier. Dessa var både dyra och ineffektiva och var inte lönsamma för praktiska ändamål. Däremot anordnades det en hel del uppvisningar  av det elektriska ljuset under 1860-talet bl.a. på kungliga slottet och på teatrar. Det samlades ofta stora skaror folk för att beskåda detta som på den tiden var något alldeles otroligt.

Det dröjde ytterligare några år innan elen fick ett praktiskt användningsområde. Det var 1876 då man för första gången installerade elektriskt ljus utanför ett sågverk för att underlätta timmersorteringen efter mörkrets inbrott. Detta var möjligt eftersom man nu använde sig av en ny metod att framställa elenergi, nämligen genom en liten ångmaskmaskin som konstant levererade ström till belysningen.

Allt detta skedde innan upptäckten av glödlampan. Den lamptyp som fanns att tillgå var den så kallade båglampan där en elektrisk ljusbåge uppkom mellan två kolbitar. Detta gav ett starkt men mycket ojämnt ljus och lämpade sig därför aldrig för inomhusbelysning. Därför blev det första försöket i Stockholm år 1878 i och utanför en restaurang kortvarigt.

Fler platser blir upplysta

Under början  av 1880-talet kommer glödlampan till Sverige och allt fler börjar utnyttja den nya tekniken. Det är framförallt i Stockholm och Göteborg samt vissa industrier i Mellansverige som den nya tekniken utnyttjas. Stockholm för redan 1881 sin första permanenta utebelysning vid Gustaf Adolfs torg. Under denna tid fanns det inga kraftverk som levererade elenergi till flera hushåll, utan de som ville ha elektrisk belysning fick helt enkelt skaffa sitt egna lilla värmedrivna ångkraftverk. Det största område ett sådant producerade el till var inte mer än till en kortare gatsträcka eller en industrilokal. Det fanns även en del mekaniska fabriker som använde befintliga maskiner för att generera ström. Att ha en elproducerande anläggning i drift krävde naturligtvis kunnig personal och därför dröjde det innan elen kom in i de privata hemmen.

En annan form av belysning som brett ut sig under 1800-talet var gasljuset. Det uppkom ganska snabbt en konkurens mellan dessa två tekniker. Elen var inte på något sätt det självklart bästa valet utan de båda teknikerna hade båda sina brister. Gasen var redan utbyggd på flera håll, bl.a. i Stockholm och nu när den nya eltekniken kom påskyndade den även utvecklingen av gasljuset. Under 1880-talet låg dessa tekniker på en ganska jämn nivå både rent tekniskt och ekonomiskt.

Det var inte bara bland gastekniker som motståndet till elektrifieringen var stort. Som alltid när det kommer något nytt så fanns det oro även bland vanligt folk inför det nya.    Sveriges ekonomi var under den här tiden inte speciellt god, så trots att pionjärerna var många så var den endast koncentrerad till några få ställen i Sverige.

En av de ledande städerna var Göteborg, bl.a. på grund av den goda kontakten med utlandet.1884 anlade man där det första elektricitetsverket. Den levererade ström till knappt 1000 glödlampor i huvudsak till butiker och restauranger i centrala Göteborg.

Under 1885 var det bara Stockholm och Göteborg samt något enstaka undantag som hade offentligt elektriskt ljus som t.ex. till gatbelysning, butiker eller sjukhus, men även i dessa städer var det fortfarande elektricitet något ovanligt. Om man räknar med all elförbrukning stod dessa städer för ungefär hälften.

Vid detta år producerades hela 82% av strömmen genom ångkraft medan vatten kraften som endast utgjordes av 18% bara kunde utnyttjas då en industri låg i närheten av ett vattendrag.

Bättre konjunktur ger snabbare elektrifiering

Tiderna förbättrades i Sverige mot slutet av 80 och början av 90-talet. Nu kunde allt fler företag satsa på den nya tekniken  Många orter planerade eget elektricitetsverk. Motståndet var dock ofta hårt både av rädsla inför det nya och  av ekonomiska intressen. Därför kunde det ta flera år innan ett sådant bygge blev av. En bit in på 90-talet hade ett tjugotal orter i Sverige ett eget elektricitetsverk. De flesta låg i ett stråk mellan Stockholm och Göteborg, där elektriciteten sedan tidigare varit mest utbredd. En av orsakerna var att när det elektriciteten kom till en ort var det ofta andra som fick smak för detta. Så elektrifieringen spred sig därför mest på orter som redan tidigt fått ström. Däremot fanns det vissa delar av Sverige t.ex. Småland där elektricitet fortfarande var något mycket sällsynt.

Trots att det elektriska ljuset blev allt vanligare, så transporterades strömen aldrig några längre sträckor, utan principen med ett kraftverk per användare var fortfarande det klart vanligaste. En av pionjärerna för kraftöverföring var ett verk i Gävle. Detta var beläget vid ett vattendrag 6 km från användarna i staden, vilket var en lång sträcka att transportera ström på den tiden. Det var också en av de första gångerna man använde sig av en transformator i Sverige.

Nu började även elektriciteten nå ett fåtal privata hem. I städer med elektricitetsverk fanns det naturligtvis ett fåtal privatpersoner som bodde nära och hade pengar och ork att satsa på det nya. Men det vanligaste var att företag med egna anläggningar nu började sälja av till de närmste grannarna.

Nu kom även den första landsbyggds elektrifieringen igång då en såg med egen anläggning i Hälsingland 1892 drog el till de närmsta bönderna.

Elektrifieringen av järnvägen

Redan så tidigt som 1885 visades en cirkulär liten elektrisk järnväg upp på en utställning i Göteborg. Men utvecklingen gick långsamt i Sverige. I andra delar av världen gick utvecklingen desto snabbare, USA hade t.ex. 1890 över 3000 km elektrifierad räls samtidigt som Sveriges första räls på knappt en kilometer anlades. Inte förrän 1895 öppnades den första elektriska järnvägen för persontrafik, som var den 11 km långa sträckan Stockholm och Djursholm.

Vid 1900-talets början fanns bara elektrifierad järnväg vid några industrier samt vid den ovan nämnda. Dessutom var all elektrisk tågtrafik en så länge smalspårig.

Under de första åren på de nya seklet kom dock arbetet igång på allvar. Det var under dessa år som spårvagns trafiken i såväl Stockholm och Göteborg elektrifierades.

Även i många andra städer byggdes nu elektriska spårvägar. SJ var dock betydligt långsammare och inte förrän år 1914 blev den första sträckan elektrisk

När elektriciteten på allvar började nå hemmen

Under 1890-talet begicks ett flertal framsteg inom kraftöverföringen. Överföringen kunde nu ske över allt längre sträckor och med mindre förlust.

Nya uppfinningar som trefassystemet drev utvecklingen framåt. Inte förrän nu blev det ekonomiskt lönsamt för industrier att utnyttja energin från vattendrag som låg en bit bort.   De längsta sträckorna för kraftöverföring var vid denna tid på ett par mil. Denna utveckling ledde till att vattenkraften blev allt vanligare och år 1900 utgjorde den drygt 60% av Sveriges totala elförbrukning.

Nu började även elenergin utnyttjas till andra ändamål än till belysning. Viss tung industri hade börjat använda elektricitet för att driva sina maskiner och den elektriska motorn  hade nu på allvar kommit till Sverige. Någon säker statistik för elanvändningen från denna tid finns dock inte eftersom den elektriska mättekniken inte var speciellt utvecklad.   Nu fanns det mer än 50 elektricitets verk runt om i Sverige varav fyra var belägna i Stockholm. Dessutom gick utvecklingen mot att industrier som låg nära varandra gick samman för gemensam elproduktion.

För de som bodde i städer med elektricitetsverk hade nu elen blivit en del av vardagen. Man hade nu vant sig vid elektriskt ljus på arbets platsen samt på gator och offentliga lokaler. Intresset var stort för att även dra in el i det egna hemmet. År 1900 var privat el inte längre något helt ovanligt i vissa städer, framförallt i Stockholm och Göteborg. De regionala skillnaderna var dock fortsatt stora. Många mindre och halvstora orter samt stora delar av landsbyggden hade fortfarande inte kommit i kontakt med elektriciteten.   Under början av 1900-talet gick Sverige in i en ekonomisk kris och elektrifieringen gick ganska trögt fram till 10-talet då utvecklingen på nytt tog fart. Nu började flera elektriska kraftledningsät byggas runt om i landet. kraftstationerna blev nu allt större och lednings nätet började byggas ut på allvar. 1911 fanns det flera utspridda ledningsnät runt om i landet som snabbt byggdes ut för att på 20-talet täcka en stor del av landet. Nu var det inte bara statsborna som fick del av strömmen utan även landsbyggds elektrifieringen kunde nu börja ta fart. Bristen på kol och olja under första världskriget drev utvecklingen av vattenkraft samt behovet att transportera strömmen snabbt framåt.

Men för vissa delar av landsbyggden dröjde det dock länge innan man fick tillgång till el. 1938 var fortfarande mer en var tionde svenskt hushåll utan.

Saker förändras med det nya

Elektriciteten är nog den uppfinning som förändrat samhället och vår livsstil mest här i Sverige. Den tidigaste elektrifieringen fram till seklets början påverkade mest industrin och arbetsvillkoren. Med det elektriska ljuset kunde man införa skiftarbete och dela in dygnet i tre åtta timmars pass. En flämtande gaslåga eller sotande fotoskenlampa hade tidigare inte varit tillräckligt effektiva.  Mekaniska industrier som tidigare drivits av ett vattenhjul kunde nu flytta längre från kraftkällan. Tidigare sätt att transportera energi som tryckvatten var på längre sträckor både dyrt och ineffektivt.   I städerna gjorde den elektriska gatubelysningen det tryggare att vistas utomhus efter mörkrets inbrott. I Stockholm blev de första elektrifierade områdena som låg precis norr om gamla stan ett allt populärare område. Det blev nu stans nya centrum.

På landsbyggden där många industrier tidigt elektrifierades dröjde det länge innan man började dra ström till hushållen. Det var under första världskriget med bränsle och fotoskenbrist som det blev aktuellt och under dessa år skaffade en stor del av befolkningen elektricitet. De flesta använde den enbart till belysning då elektriska apparater var alltför dyra för ett normalt hushåll. Först på 1930- och 40-talen blev de elektriska apparaterna något av människornas vardag.

Nu var det många saker som förändrades i folks liv. Elmotorn gjorde det möjligt till rinnande vatten och i och med det också vattenburen värme samt vattentoalett. Detta sparade mycket tid och de hygieniska villkoren förbättrades. Nya elektriska apparater som radion gjorde det möjligt att lättare ta del av samhällsinformation. En del nya arbetsområden skapades samtidigt som maskiner tog över många gamla. Många arbeten blev mindre tunga, men samtidigt ökade kraven på människors kunskap. Vi fick mer fritid som vi kunde döda med de nya elektriska apparaterna. Dessutom var nu vår dygnsrytm inte längre lika bunden till dygnets ljusa timmar.

Elektrifieringen bidrog till stor del av skapandet av den moderna människan på både gott och ont.